Lite om rasens historia

Collien anses vara skotsk, och dyker upp i historien som vallare av de fårhjordar som medföljde härarna under tiden för romarnas invasion av de brittiska öarna.

Historien om det mycket speciella ordet ”collie” – som på många vis kom att avse vallhundar i allmänhet och inte en speciell hundras – är lika oklar som rasens bakgrund. Collie har under åtskilliga tidsperioder stavats på de mest besynnerliga sätt: ”Coll, Colley, Coally, Coaly och Colley” är några varianter på samma tema som avser den arbetande fårhunden från Skottland. Den mest accepterade teorin är att det anglosaxiska ordet ”col” betyder svart och att hundarna kallades så, antingen efter de svarthuvade fårflockarna, eller efter hundarnas egna färger, där svart (trefärgat) ofta övervägde. Ett annat rimligt antagande är att rasnamnet helt enkelt är en förvanskning från det gaeliska ordet för valp som är ”cuilein”, med tilltalsformen ”culyie.

Anledningen till att colliens ursprung är så föga känt, är att de som hade intresse för rationell rasavel uteslutande kom från överklassen och där fanns knappast utrymme för andra slags hundar än jakt- och vakthundar och damernas lyxhundar. Allmogens arbetande fårhundar var så vanliga att de inte väckte något kynologiskt intresse.

Första gången rasen ställdes ut var 1861 i Birmingham. Intresset för den ”natursköna” vallhunden blev med en gång stort och fick påtaglig fart , när den hundälskande drottning Victoria startade uppfödning av rasen, och det innebar att den skotska vallhunden blev rasen på modet. Efter det första offentliga framträdandet i Birmingham, där sex collies tävlade mot varandra, gick det framåt för rasen, i den mening att allt fler hundar kom till bedömning på utställning. 1871 visades för första gången sobelfärgade collie. Tidigare utställda hundar hade varit trefärgade eller svart-vita. Collien förvandlades från att ha varit en arbetande robust fårhund till den moderna eleganta showhund.

Till Sverige kom rasen tidigt och på den första utställningen deltog fyra importer. I stamboken 1902 dyker det upp sex nya importer och den skotska collien hade definitivt fått fast svensk mark under tassarna. Att collien från början hade vind i seglen, inte minst i sitt hemland, beror inte bara på kungligt intresse. Den berömde trefärgade hanen Trefoil hade ingen mindre än Mr. S.E Sherley som ägare, mer känd som grundare av The Kennel Club.

Collien var Sveriges första importerade brukshundras, och 1905 blev collien lanserad som ”sanitetshund” – en föregångare till våra dagars räddningshundar. De entusiaster som främst verkat för sanitetshundväsendet var kapten Eric Liliehöök och fanjunkare A. Ottergren. Den förre köpte sina hundar Barry och Nellie, färdigdresserade från Tyskland, medan Ottergren fick sin King Boy från Danmark. Den svenskfödda Tuttan var uppfödd av professor A. Pettersson. Dessa sanitets- eller sjukvårdshundar var de verkliga pionjärerna. De kom att bli föregångare till vårt arméhundväsende som grundades drygt 30 år senare.

Många av de egenskaper som en gång gjorde collien till en oumbärlig vallhund, bidrog också till att göra collien väl lämpad som tjänstehund; följsamhet, dresserbarhet och rörlighet. Uppenbarligen är det så att collien kan utbildas till en utomordentligt kapabel brukshund. Det är bara det att den genuint bruksintresserade sällan väljer den överdådigt pälsfagra collien som tävlingshund i första hand. Men pälsfager eller ej – det finns collies som gjort och gör fantastiska prestationer på tävlingsbanan.

Klart är att alla dagens collie kan härleda släktskap till den trefärgade hund som hette ”Trefoil” och som var född 1873.